är föreställningen om att det bara finns två kön och att dessa kön är olika och ska komplettera varandra. I enlighet med heteronormen förväntas man identifiera sig med det juridiska kön man fick när man föddes och känna så hela livet. Heteronormen innebär även att heterosexuella relationer ses som mer naturliga eller självklara än andra relationer, att heterosexualitet är förväntat och ges privilegier i fråga om exempelvis lagstiftning eller bekräftelse. Förväntan på att vara cisperson är en del av heteronormen men det kan ofta vara relevant att titta specifikt på cisnormen (förväntan på att vara cisperson och de privilegier cispersoner har), exempelvis för arbetsplatser som kommit en bra bit när det kommer till att bemöta alla unga likvärdigt oavsett sexualitet men där det finns en del kvar att arbeta med när det kommer till att nå unga transpersoner.
Heteronormen påverkar människors språk, tankar och tolkningar. Genom att bli medveten om och reflektera kring normer kring kön och sexualitet går det att granska sig själv och sitt arbete för att hitta sätt att inkludera och synliggöra fler. Detta brukar benämnas normkritik eller normmedvetenhet. Inom normkritiskt arbete fokuserar man även på normer kring exempelvis hudfärg, etnicitet, ålder, funktionalitet, klass och religion samt hur dessa normer samverkar.